The Fourth Kind - närkontakt

Ikväll har jag kollat på filmen "The Fourth Kind". En film som ska föreställa sig vara baserad på verkliga händelser.

Filmen handlar om psykologen Abigail Tyler som åker till Alaska för att, med hjälp av hypnos, försöka förstå varför flera av befolkningen i staden Nome har svårt att sova och säger sig se en uggla mitt i natten. Allt mer oförklarliga saker dyker upp under hypnoserna och Abigail vet inte längre vad hon ska tro.
Så småningom eskalerar händelserna och människor kommer till skada och polisen börjar misstänka att Abigails hypnoser kan ha någonting med detta att göra.

Detta var en riktigt läcker film och trots att jag inte riktigt klarar av att tro på utomjordingar så börjar man att undra hur allting kunde hänga samman. Dock kunde man sedan läsa på internet att inget av detta är sant, lite tråkigt för jag hade gärna sett att denna typ av action hände ute i det verkliga livet också.

Det verkar som att en ny typ av thriller/skräckfilmer håller på att etableras; "Blair Witch Project", "Rec" och den senaste handkamera filmen "Paranormal activity" visar på ett nytt sätt att göra film och det fungerar faktiskt! Jag älskar det och jag blir lika nervös varje gång en skakig filmning med risig kvalité visas. Det gör det lite mer trovärdigt av någon anledning och trots att jag inte tror att det finns några utomjordingar så kommer jag säkerligen vara lite nojig nu i natt när jag ska gå och lägga mig!

See you

Farsan

Jag har precis kollat på "Farsan". Den svenska komedin av Josef Fares.

Här spelar Jan Fares pappa (igen) och hans son ska få barn men vad han inte vet är att dom planerar att adoptera, samtidigt letar Jan efter en ny kärlek.

Trots att Fares gänget är otroligt roliga så blir man lite besviken på den här filmen. Det kan hända att jag har haft för höga förväntningar men det känns inte riktigt som att det finns någon riktig handling och inte heller ett riktigt slut. Visst, bitvis är den riktigt rolig men däremellan satt jag nästan och gäspade.

Kom igen Josef, jag vet att du kan så mycket bättre. Kom igen med en ny film där du inte enbart spelar på de roliga skådespelarna. "Jalla jalla" är en grym film så kom igen när du har kommit på ett manus i klass med den.
I´ll be waiting

See you

Hypnotisören

Jag har precis läst klart boken "Hypnotisören" av Lars Kepler. Dock är namnet på författaren Lars Kepler ett pseudonym, jag vet inte riktigt varför men av någon anledningen gör detta det hela ännu mer spännande...

Egentligen läser jag mest fantasy inspirerade böcker men jag hade hört om den här boken och många ansåg att den var bra så jag var inte sen att köpa den för att se vad jag själv tyckte.
Detta är alltså en kriminalroman som handlar om en läkare vid namn Erik Maria Bark som blir tillfrågad att hypnotisera en pojke som till synes har varit med om ett fruktansvärt brott. Bark har tidigare utövat hypnos på en rad patienter som varit med om olika trauman tidigare i livet och som inte har kunnat bearbetat dessa. Bark slutade med hypnos efter en tragisk olyckshändelse och lovade att aldrig mer utöva hypnos på någon. Trots detta bryter han nu sitt löfte vilket ger ödesdigra konsekvenser.

Den här boken var faktiskt riktigt bra och jag blev glatt överraskad när jag kväll efter kväll hade svårt att slita mig från boken och gå och lägga mig. Klart läsvärd och till de som gillar kriminalromaner och deckare kan jag starkt rekommendera denna bok!

See you

This Is It!

Kollade precis på "This is it".

Jag kollade på en konsert med Michael Jackson för första gången när jag var ca sex år, sedan dess har jag varit fast. Denna konsert spelade min mamma in på VHS och den gick varm i stort sett varje dag hemma hos oss. Jag kan nästan svära på att jag kan de flesta låtar, inklusive danssteg!

Ikväll blev det alltså filmen "This is it" som är en film där de visar hur Michael med sin uppsättning av dansare och körsångare repeterar inför turnén som de skulle ut på alldeles innan Michael gick bort. Jag älskar att se att Michael är med och bestämmer allting, han har koll på varje dansare, om de tar rätt steg, om det är före eller efter i musiken. Han lyssnar igenom varje instrument och hör minsta lilla fel. Michael var ett geni. Han dansar som en gud och har trots sin ålder rösten i behåll! Fantastiskt.

jag har dock hört att vissa inte alls gillade den här filmen och jag skulle vilja veta varför! De säger att de är besviken men vad väntar de sig av den här filmen då? Att man ska få se hans förstörda ansikte och likt läckert skvaller om hur dåligt han mår?
Alla som har följt Mcihael sedan länge tillbaka bör vara nöjd med den här filmen, och då menar jag de personer som har följt hans sångkarriär, inte de som har följt hans näsa...
Jag kan helt ärligt säga att jag skiter i hur han såg ut, sedan när spelar utseendet någon roll för hans sångprestation och hans förmåga att röra sig som en Gud?

En legend har dött, vi har blivit en musik Gud fattigare, säg vad ni vill men jag spottar på de som inte hedrar hans minne. Oavsett om man gillar hans musik eller inte så kan man inte komma ifrån att han var fantastisk på det han gjorde. En perfektionist som fick det som han ville ha det.

Michael, I love you!

See ya

New Moon

Då har man kollat på "New moon" igen då. Jag har inte sett den sedan den gick på bio, jag blev lite rädd att jag inte skulle vara lika förtjust i den om jag såg den en andra gång. Damn så fel jag kunde ha! Jag blev helt såld även denna gång, trots att jag har läst boken två gånger också. Det spelar av någon konstig anledning ingen roll hur väl man vet vad som kommer att hända så är det lika bra varje gång!

Det här är då alltså nummer två i ordningen från "the twillight saga". För er som har sett ettan så kan jag lova att denna bjuder lika mycket spänning, kärlek och mystik. Min sambo gillade personligen "new moon" lite bättre för han tyckte att det var lite mer action i den.

Funderar nu starkt på att börja läsa om alla fyra böcker en tredje gång bara för att få drömma mig iväg lite. Förresten, visste ni att den tredje filmen "eclipse" beräknas släppas den trettionde juni, vilket är denna månad! helt fantastiskt!

I första filmen blir man ju lite smått förälskad i Edward Cullen men nu i tvåan faller jag nästan lite för Jacob Black och hans pojkaktiga sätt. Hans sätt att vara påminner lite om mig själv, lite små galen och spontan så där.
Även om Edwards kommentarer kan verka lite sliskig så faller jag för varenda en av dem, en av favorit citaten i just den här filmen är : "I can´t live in a world where you don´t exist". Kalla mig mesig men visst fan är det vackert!

See you

Den Förlorade Symbolen

Förra veckan läste jag ut en bok som heter "den förlorade symbolen" av Dan Brown.

För dom som inte vet har Dan Brown även skrivit "Da Vinci Koden", "änglar Och Demoner", "I Cirkelns Mitt" och "Gåtornas Palats". Jag har hela högen.

Även denna bok handlar om Robert Langdon precis som i da vinci koden och änglar och demoner, dock spelar det ingen roll om man har läst de tidigare böckerna eftersom varje bok tar upp ett nytt äventyr i stort sett skilt från de andra händelserna i de andra böckerna.

I den här boken får man följa dem när de ska leta upp olika symboler, gömda av frimurare och de färdas kors och tvärs genom Washington.

Precis som tidigaree böcker använder sig Dan Brown av olika myter och legender och han använder sig av fakta som för många är okänt. Grymt bra bok iallafall. För den som inte är så insatt i Dan Browns verk kan jag stark rekommendera att man läser den här boken!

Hade jag bott i USA och varit man så hade jag blivit medlem i frimurar orden enbart för alla hemligheter och mysterier!

Ordo Ab Chao - ordning ur kaos, är ett känt begrepp inom frimurarna och jag gillar det ordspråket, är det inte detta man eftersträvar hela livet?

Boken är spännande från början till slut och jag kan inte säga annat än att; läs den för fan! Du kommer inte att ångra dig.

See you

KISS

Kiss på stadion lördagen den tolfte juni.

Förbanden var mustasch och Europe.

Mustasch öppnade för kvällen och dom gjorde det riktigt bra! Med vinflaskan i högsta hugg spelade bandet i ungefär en halv timme, tillräckligt för att få med publiken. Jag har personligen inte lyssnat på dem så mycket, mina låt kunskaper räcker ungefär så långt som till "black city" och "double nature" men till dessa låtar rockade jag lös!

Därefter kom Europe upp på sen och även dom hade en riktigt bra spelning. Smart som de var avslutade de med "rock the night" och "the final countdown". Skjut att man får möjligheten att höra detta live, det här är låtar som man lyssnade på när man var liten.

Sen kom kiss äntligen upp på scen, men en annorlunda öppning. I stället för "deuce" öppnade de med en låt från den nya skivan, vilket egentligen var skitsamma för dom rockade skiten ur stadion redan från början. Paul är fantastisk på allt han gör!

Gene gjorde en annorlunda grej som han inte har gjort på länge, han körde grejen när han sprutar eld och stakar svärdet i scenen. Rysningar!

När Eric sjöng "Beth" så kunde jag inte hålla mig utan grät som en liten flicka. Helt fantastiskt.

Lika vackert var det när de sjöng "God gave rock and roll to you" och spelade upp ett bildspel med alla gamla legender så som Beatles, Janis Joplin, Jimi Hendrix och Clapton.

Dom var helt grymma hela konserten igenom och jag känner mig stolt över att ha fått sett dem igen, spelningen gav en känsla av att detta var deras sista turné och om det är så är jag nöjd att ha fått sett dem en sista gång.

see you

AC / DC

Första inlägget:

AC/DC den tredje juni på stadion.

Jag måste börja med att erkänna att jag aldrig har varit någon storlyssnare vad det gäller AC/DC. Självklart är gubbarna grymma och jag gillar att lyssna på dem men jag har inte speciellt stor koll på deras historia och kan inte jättemånga låtar utantill.

Dock ville jag självklart se dem när de skulle komma hit igen, och jag ångrar inte att jag valde att köpa deras biljetter!

Kvällen började med förbandet Hardcore Superstar och trots att jag inte kan mer av deras musik än låten "We don´t celebrate sundays" så fick dom igång publiken riktigt bra!

Sen blev det dock äntligen dags för AC/DC och spänningen höjdes!

Riktigt läckert intro när tåget kommer inbrakande och Angus fick igång publiken direkt.
Hells Bells var grymt med den stora klockan som kommer ner och Brian som ringer i klockan.

Aftonbladet menade att repetoaren var som den alltid har varit men lik förbannat tycker jag att dom gör det grymt bra! Aftonbladet påpekade också att dom inte var på topp och att Brian Johnsons röst inte är lika bra som förr men jag skulle vilja den reporter som vid 63 år ålder klarar av att åka runt i hela världen, sjunger två timmar i sträck, springer fram och tillbaka på scenen, hoppar och studsar likt en duracellkanin. Jag skulle också vilja se den reporter som pallar att tugga sig igenom en hel konsert, spela solon utan dess like och strippa ner till shortsen utan att få en mindre hjärtattack!

Nej för dem som inte har sett AC/DC så rekommenderar jag dem stark, om några år finns inte dessa levande legender på scenerna runt om i världen längre. Ta chansen att uppleva hårdrock när den är som bäst. Det gjorde jag och jag kommer aldrig att ångra mig!

See you