Bree Tanners Andra Liv

Detta är alltså den nya, femte boken i twilight sagan. Dock finns i stort sett inget om Edward eller Bella eller någon av de andra karaktärerna med. För den som inte har sett den tredje filmen eller läst den tredje boken så kan jag tack och adjö för det finns egentligen ingen som helst anledning för er att läsa denna recension.

Boken heter alltså "Bree Tanners andra liv" och handlar om en av de nyfödda vampyrerna som Victoria har skapat. Det handlar om hur hon ser på saker och ting och hur hon blir lärd att vara vampyr.
Tyvärr måste jag säga att jag är lite besviken, självklart är boken bra skriven men det känns inte som att Stephenie Meyers har lagt ned sin själ i den här boken på samma sätt som hon har gjort med de andra böckerna. Det känns helt enkelt som att hon har haft pressen på sig att komma ut med en ny bok och detta blev resultatet av en framtvingad händelse. Jag vet inte vad ni andra tycker så delge gärna era tankar!

Jag tycker att Stephenie Meyers kan känna sig nöjd med sin twilight saga, den behöver inte vara längre än vad den är. Jag är nöjd! Har hon fortfarande skrivlusten kan hon skriva en ny bok om någonting annat för jag är säker på att hennes fantasi kan hjälpa henne att komma på nya karaktärer och nya liv.

See you

Daybreakers

Jag har kollat på ännu en vampyrfilm, jag har ingen vampyrfetisch även om det kanske kan verka som så just nu.

Jag har alltså kollat på "Daybreakers" som handlar om att vampyrer i stort sett har tagit över världen, de få människor som finns kvar får gömma sig för att inte bli tömda på blod. Eftersom det inte knappt finns några människor kvar så börjar det råda blodbrist i världen, lite bisarrt när de köper en kopp "kaffe" och det nu endast får innehålla 5% blod.

Blodbristen är såklart ett hot för alla vampyrer då vampyrer som svälter blir "vanskaplingar".
Edward heter en vampyr och hans jobb går ut på att finna någon form av människosurrogat som ska kunna erbjuda blod för att hejda blodbristen i världen. Dock stöter han på något annat, något han inte hade väntat sig...

Denna film var faktiskt riktigt bra, och det roliga är att i denna film använder man sig av det klassiska när det gäller vampyrer så som spetsiga tänder och att de brinner upp om de går ut i solljus. Jag hade önskat att filmen var lite längre, jag ville se ett bättre slut helt enkelt.
Men jag kan rekommendera andra att kolla på den för den var spännande och bra gjord! De där "vanskaplingarna" var riktigt läckra.

See you

Twilight Saga - Så Länge Vi Båda Andas

Jepp, nu är även den fjärde boken läst för tredje gången. Jag måste erkänna att jag blir en aning besatt när jag börjar läsa en bok och gånger som denna när det finns flera böcker finns risken att jag blir en aning osocial under tiden jag läser.

Den fjärde boken är fantastisk, något som kanske inte är så förvånande att höra från mig, men jag måste förklara mig. Den fjärde boken knyter äntligen samman allting. Även om det finns mycket spänning även i denna bok så får man även följa Jacobs tankar i flera kapitel. Det kanske låter konstigt men lika besatt som jag blir när jag läser de första tre, lika nöjd blir jag när jag läst klart den fjärde. Det känns naturligt att den ska sluta där den slutar.

Vilket gör mig lite orolig nu när jag precis har beställt hem den femte boken, jag vågar nästan inte läsa den med rädsla för att jag ska bli missnöjd. Tänk om Meyer bara har skrivit den femte boken för alla påtryckningar av folk om att skriva en till. Tänk om den inte alls har samma känsla?
Självklart skriver jag här när jag har läst denna femte bok och först då får ni veta vad jag verkligen tyckte.

See you

Twilight Saga - Ljudet Av Dinj Hjärta

Jag läste ut den tredje boken i twilight sagan för några dagar sedan och eftersom jag precis har skrivit om den filmen så ger jag mig inte in på någon djupare recension av boken.

Men jag kan säga att att trots att man redan har sett filmerna så kan man ändå läsa böckerna. De ger svar på en del frågor som man kan få av att se filmerna. "Ljudet av ditt hjärta" uppfyller alla förväntningar precis som de andra böckerna och det blir allt mer spännande och trots att böckerna blir allt mer fantasy inspirerade så gör det ingenting. Det ger inte samma bild av en overklig värld som t.ex Harry Potter böckerna gör.

Om du läste ettan och tvåan så är du förstås redan sugen på att läsa trean, men om du inte är det så kan jag lova dig att du inte blir besviken.

See you

Twilight Saga - Eclipse

Jag var på bio igår. På "eclipse", den tredje filmen i twilight och självklart var den över förväntan. Tro det eller ej men filmerna blir bara bättre och bättre. Jag började nästan gråta igår när filmen var slut för jag insåg att jag skulle behöva vänta så länge på den fjärde filmen!

I tredje filmen om Edward och Bella fick man veta lite mer om både Rosalie och Jasper, nånting som jag gillade att de fick med i filmen eftersom såna detaljer annars kan försvinna när man gör film av en bok. Man får även återse Victoria och Voltouri. Victoria har i den här filmen bytt taktik, mer än så säger jag inte. Man får även fortsätta följa Jakob och jag älskar att han är med så mycket för jag gillar honom. Även om han blir sårad gång på gång.

Jag antar att jag alltid skriver det här men Twilight är redan kult. Dessa filmer kommer, precis som böckerna, att följa med många årtionden. Det bara är så...

See you

Twilight Saga - När Jag Hör Din Röst

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så har jag börjat läsa twilight böckerna för tredje gången, vilket med andra ord innebär att jag nu har läst klart andra boken som heter "när jag hör din röst".

Detta är alltså andra boken i en serie med fyra böcker som handlar om Edward och Bella, i denna bok blir dock Jakob Black en allt större del av sagan. Jag antar att de flesta har sett filmen eller läst boken men för de som inte har gjort det kan jag avslöja att denna innehåller lite mer action ändå än vad den första boken gör. Eller åtminstone lite mer spänning. Boken börjar väldigt sorgligt och ett hjärtskärande farväl tar andan ur mig varje gång jag läser om det.
Dessutom får vi återigen möta Victoria men även några nykomlingar, varulvarna...

Som ni kanske redan har märkt är jag väldigt förtjust i de här böckerna så jag antar att jag är aning partisk när jag säger att böckerna är läsvärda. Detta är min typ av bok men jag tror att även de som inte gillar fantasy inspirerat skulle uppskatta böckerna då de innehåller mycket spänning!

läs böckerna, ni kommer inte att ångra er!

See you

Twilight saga - Om jag kunde drömma

Japp, då har man läst "om jag kunde drömma" för tredje gången och tro det eller ej, men den är fortfarande lika bra!

Detta är alltså första boken av Stephenie Meyer om Vampyren Edward som blir förälskad i den helt vanliga tjejen Bella som precis har flyttat till Forks, den lilla staden där hennes pappa bor.
Bella blir även hon förälskad i Edward och trots hans hemliga identitet kan hon inte släppa sina känslor för honom.

Detta är en väldigt...romantisk bok. Men vi pratar inte om vanlig, klyschig, fjantig romantik utan om en kärlek som närmast kan liknas vid besatthet. Jag personligen önskar att en vampyr kunde komma och röva bort mig varje gång jag har läst boken!

Jag såg en dokumentär nyligen där Stephenie Meyer var med och hon berättade att hon inte har skrivit så mycket som en novell innan den här boken, hon hade vaknat en natt efter en konstig dröm om vampyrer. Även fast hon inte visste något om vampyrer och aldrig hade läst en bok om dessa varelser så började hon anteckna, och anteckningarna blev till slut denna bok. Därefter var Stephenie ostoppbar och ytterligare tre böcker blev till.

Läs böckerna, trots att filmerna är väldigt bra så gör dom inte böckerna rättvisa, tro mig!

See you

The Fourth Kind - närkontakt

Ikväll har jag kollat på filmen "The Fourth Kind". En film som ska föreställa sig vara baserad på verkliga händelser.

Filmen handlar om psykologen Abigail Tyler som åker till Alaska för att, med hjälp av hypnos, försöka förstå varför flera av befolkningen i staden Nome har svårt att sova och säger sig se en uggla mitt i natten. Allt mer oförklarliga saker dyker upp under hypnoserna och Abigail vet inte längre vad hon ska tro.
Så småningom eskalerar händelserna och människor kommer till skada och polisen börjar misstänka att Abigails hypnoser kan ha någonting med detta att göra.

Detta var en riktigt läcker film och trots att jag inte riktigt klarar av att tro på utomjordingar så börjar man att undra hur allting kunde hänga samman. Dock kunde man sedan läsa på internet att inget av detta är sant, lite tråkigt för jag hade gärna sett att denna typ av action hände ute i det verkliga livet också.

Det verkar som att en ny typ av thriller/skräckfilmer håller på att etableras; "Blair Witch Project", "Rec" och den senaste handkamera filmen "Paranormal activity" visar på ett nytt sätt att göra film och det fungerar faktiskt! Jag älskar det och jag blir lika nervös varje gång en skakig filmning med risig kvalité visas. Det gör det lite mer trovärdigt av någon anledning och trots att jag inte tror att det finns några utomjordingar så kommer jag säkerligen vara lite nojig nu i natt när jag ska gå och lägga mig!

See you

Farsan

Jag har precis kollat på "Farsan". Den svenska komedin av Josef Fares.

Här spelar Jan Fares pappa (igen) och hans son ska få barn men vad han inte vet är att dom planerar att adoptera, samtidigt letar Jan efter en ny kärlek.

Trots att Fares gänget är otroligt roliga så blir man lite besviken på den här filmen. Det kan hända att jag har haft för höga förväntningar men det känns inte riktigt som att det finns någon riktig handling och inte heller ett riktigt slut. Visst, bitvis är den riktigt rolig men däremellan satt jag nästan och gäspade.

Kom igen Josef, jag vet att du kan så mycket bättre. Kom igen med en ny film där du inte enbart spelar på de roliga skådespelarna. "Jalla jalla" är en grym film så kom igen när du har kommit på ett manus i klass med den.
I´ll be waiting

See you

Hypnotisören

Jag har precis läst klart boken "Hypnotisören" av Lars Kepler. Dock är namnet på författaren Lars Kepler ett pseudonym, jag vet inte riktigt varför men av någon anledningen gör detta det hela ännu mer spännande...

Egentligen läser jag mest fantasy inspirerade böcker men jag hade hört om den här boken och många ansåg att den var bra så jag var inte sen att köpa den för att se vad jag själv tyckte.
Detta är alltså en kriminalroman som handlar om en läkare vid namn Erik Maria Bark som blir tillfrågad att hypnotisera en pojke som till synes har varit med om ett fruktansvärt brott. Bark har tidigare utövat hypnos på en rad patienter som varit med om olika trauman tidigare i livet och som inte har kunnat bearbetat dessa. Bark slutade med hypnos efter en tragisk olyckshändelse och lovade att aldrig mer utöva hypnos på någon. Trots detta bryter han nu sitt löfte vilket ger ödesdigra konsekvenser.

Den här boken var faktiskt riktigt bra och jag blev glatt överraskad när jag kväll efter kväll hade svårt att slita mig från boken och gå och lägga mig. Klart läsvärd och till de som gillar kriminalromaner och deckare kan jag starkt rekommendera denna bok!

See you

This Is It!

Kollade precis på "This is it".

Jag kollade på en konsert med Michael Jackson för första gången när jag var ca sex år, sedan dess har jag varit fast. Denna konsert spelade min mamma in på VHS och den gick varm i stort sett varje dag hemma hos oss. Jag kan nästan svära på att jag kan de flesta låtar, inklusive danssteg!

Ikväll blev det alltså filmen "This is it" som är en film där de visar hur Michael med sin uppsättning av dansare och körsångare repeterar inför turnén som de skulle ut på alldeles innan Michael gick bort. Jag älskar att se att Michael är med och bestämmer allting, han har koll på varje dansare, om de tar rätt steg, om det är före eller efter i musiken. Han lyssnar igenom varje instrument och hör minsta lilla fel. Michael var ett geni. Han dansar som en gud och har trots sin ålder rösten i behåll! Fantastiskt.

jag har dock hört att vissa inte alls gillade den här filmen och jag skulle vilja veta varför! De säger att de är besviken men vad väntar de sig av den här filmen då? Att man ska få se hans förstörda ansikte och likt läckert skvaller om hur dåligt han mår?
Alla som har följt Mcihael sedan länge tillbaka bör vara nöjd med den här filmen, och då menar jag de personer som har följt hans sångkarriär, inte de som har följt hans näsa...
Jag kan helt ärligt säga att jag skiter i hur han såg ut, sedan när spelar utseendet någon roll för hans sångprestation och hans förmåga att röra sig som en Gud?

En legend har dött, vi har blivit en musik Gud fattigare, säg vad ni vill men jag spottar på de som inte hedrar hans minne. Oavsett om man gillar hans musik eller inte så kan man inte komma ifrån att han var fantastisk på det han gjorde. En perfektionist som fick det som han ville ha det.

Michael, I love you!

See ya

New Moon

Då har man kollat på "New moon" igen då. Jag har inte sett den sedan den gick på bio, jag blev lite rädd att jag inte skulle vara lika förtjust i den om jag såg den en andra gång. Damn så fel jag kunde ha! Jag blev helt såld även denna gång, trots att jag har läst boken två gånger också. Det spelar av någon konstig anledning ingen roll hur väl man vet vad som kommer att hända så är det lika bra varje gång!

Det här är då alltså nummer två i ordningen från "the twillight saga". För er som har sett ettan så kan jag lova att denna bjuder lika mycket spänning, kärlek och mystik. Min sambo gillade personligen "new moon" lite bättre för han tyckte att det var lite mer action i den.

Funderar nu starkt på att börja läsa om alla fyra böcker en tredje gång bara för att få drömma mig iväg lite. Förresten, visste ni att den tredje filmen "eclipse" beräknas släppas den trettionde juni, vilket är denna månad! helt fantastiskt!

I första filmen blir man ju lite smått förälskad i Edward Cullen men nu i tvåan faller jag nästan lite för Jacob Black och hans pojkaktiga sätt. Hans sätt att vara påminner lite om mig själv, lite små galen och spontan så där.
Även om Edwards kommentarer kan verka lite sliskig så faller jag för varenda en av dem, en av favorit citaten i just den här filmen är : "I can´t live in a world where you don´t exist". Kalla mig mesig men visst fan är det vackert!

See you

Den Förlorade Symbolen

Förra veckan läste jag ut en bok som heter "den förlorade symbolen" av Dan Brown.

För dom som inte vet har Dan Brown även skrivit "Da Vinci Koden", "änglar Och Demoner", "I Cirkelns Mitt" och "Gåtornas Palats". Jag har hela högen.

Även denna bok handlar om Robert Langdon precis som i da vinci koden och änglar och demoner, dock spelar det ingen roll om man har läst de tidigare böckerna eftersom varje bok tar upp ett nytt äventyr i stort sett skilt från de andra händelserna i de andra böckerna.

I den här boken får man följa dem när de ska leta upp olika symboler, gömda av frimurare och de färdas kors och tvärs genom Washington.

Precis som tidigaree böcker använder sig Dan Brown av olika myter och legender och han använder sig av fakta som för många är okänt. Grymt bra bok iallafall. För den som inte är så insatt i Dan Browns verk kan jag stark rekommendera att man läser den här boken!

Hade jag bott i USA och varit man så hade jag blivit medlem i frimurar orden enbart för alla hemligheter och mysterier!

Ordo Ab Chao - ordning ur kaos, är ett känt begrepp inom frimurarna och jag gillar det ordspråket, är det inte detta man eftersträvar hela livet?

Boken är spännande från början till slut och jag kan inte säga annat än att; läs den för fan! Du kommer inte att ångra dig.

See you

KISS

Kiss på stadion lördagen den tolfte juni.

Förbanden var mustasch och Europe.

Mustasch öppnade för kvällen och dom gjorde det riktigt bra! Med vinflaskan i högsta hugg spelade bandet i ungefär en halv timme, tillräckligt för att få med publiken. Jag har personligen inte lyssnat på dem så mycket, mina låt kunskaper räcker ungefär så långt som till "black city" och "double nature" men till dessa låtar rockade jag lös!

Därefter kom Europe upp på sen och även dom hade en riktigt bra spelning. Smart som de var avslutade de med "rock the night" och "the final countdown". Skjut att man får möjligheten att höra detta live, det här är låtar som man lyssnade på när man var liten.

Sen kom kiss äntligen upp på scen, men en annorlunda öppning. I stället för "deuce" öppnade de med en låt från den nya skivan, vilket egentligen var skitsamma för dom rockade skiten ur stadion redan från början. Paul är fantastisk på allt han gör!

Gene gjorde en annorlunda grej som han inte har gjort på länge, han körde grejen när han sprutar eld och stakar svärdet i scenen. Rysningar!

När Eric sjöng "Beth" så kunde jag inte hålla mig utan grät som en liten flicka. Helt fantastiskt.

Lika vackert var det när de sjöng "God gave rock and roll to you" och spelade upp ett bildspel med alla gamla legender så som Beatles, Janis Joplin, Jimi Hendrix och Clapton.

Dom var helt grymma hela konserten igenom och jag känner mig stolt över att ha fått sett dem igen, spelningen gav en känsla av att detta var deras sista turné och om det är så är jag nöjd att ha fått sett dem en sista gång.

see you

AC / DC

Första inlägget:

AC/DC den tredje juni på stadion.

Jag måste börja med att erkänna att jag aldrig har varit någon storlyssnare vad det gäller AC/DC. Självklart är gubbarna grymma och jag gillar att lyssna på dem men jag har inte speciellt stor koll på deras historia och kan inte jättemånga låtar utantill.

Dock ville jag självklart se dem när de skulle komma hit igen, och jag ångrar inte att jag valde att köpa deras biljetter!

Kvällen började med förbandet Hardcore Superstar och trots att jag inte kan mer av deras musik än låten "We don´t celebrate sundays" så fick dom igång publiken riktigt bra!

Sen blev det dock äntligen dags för AC/DC och spänningen höjdes!

Riktigt läckert intro när tåget kommer inbrakande och Angus fick igång publiken direkt.
Hells Bells var grymt med den stora klockan som kommer ner och Brian som ringer i klockan.

Aftonbladet menade att repetoaren var som den alltid har varit men lik förbannat tycker jag att dom gör det grymt bra! Aftonbladet påpekade också att dom inte var på topp och att Brian Johnsons röst inte är lika bra som förr men jag skulle vilja den reporter som vid 63 år ålder klarar av att åka runt i hela världen, sjunger två timmar i sträck, springer fram och tillbaka på scenen, hoppar och studsar likt en duracellkanin. Jag skulle också vilja se den reporter som pallar att tugga sig igenom en hel konsert, spela solon utan dess like och strippa ner till shortsen utan att få en mindre hjärtattack!

Nej för dem som inte har sett AC/DC så rekommenderar jag dem stark, om några år finns inte dessa levande legender på scenerna runt om i världen längre. Ta chansen att uppleva hårdrock när den är som bäst. Det gjorde jag och jag kommer aldrig att ångra mig!

See you